Diversiteten
Hög intelligens tar sig många uttryck och rymmer en mycket stor variation av personligheter. Våra medlemmar speglar hela samhället; här möts konstnärer, hantverkare, studenter, forskare och företagsledare. Det som förenar oss är förmågan att se mönster och ta till oss information snabbt – i övrigt är vi precis lika unika som alla andra.
Som berättelserna här nedanför visar, är resan genom livet personlig. För vissa innebär hög intelligens en smidig väg genom skolan, medan det för andra innebär utmaningar kopplade till utanförskap och ensamhet. Citaten lyfter fram den enorma spännvidd som finns inom gruppen och visar hur unikt varje individ både tänker och fungerar.
Medlemmar berättar om hög intelligens
Här har vi samlat citat från medlemmar som har ställt upp och berättat och svarat på frågor för att kunna skapa denna sida.
Skolgången – inte alltid spikrak
“Min skolgång var väldigt enkel och behaglig egentligen ända tills sista året på gymnasiet. […] Det blev ett problem när jag kom upp till kurser på nivån där det inte räckte med talang längre utan faktiskt krävdes studieteknik också…”
“Blandat. Jag hade lätt för sådant som matte, men svårt för språk. I grundskolan var min engelska så dålig att det diskuterades om jag i högstadiet skulle få läsa den mer avancerade kursen eller den enklare. […] Jag tänker ofta på detta och hur fel ett tidigt urval baserat på betyg skulle kunnat gå för mig.”
“Min skolgång var ett helvete. […] Mina klasskamrater valde från första dagen ut mig att mobba. […] I högstadiet hade jag en mattelärare som var mycket frustrerad över att jag var så duktig i matte och gick fort framåt, så han mobbade ut mig.”
“Upp och ned. Har förutom högt IQ även dyslexi, som stör ut mycket av det hela. […] I mitt fall hade jag i första klass exempelvis lätt för matte och räknade snabbt längre i boken än vad läraren sa att jag skulle. Vilket kritiserades.”
“Jag störde tyvärr andra i klassen mycket och var rastlös. På högstadiet och gymnasiet hade jag tur med bra klassföreståndare och att jag kunde göra vissa ämnen i min egen takt.”
Det positiva – snabbhet, “rushen” och ombyten
“Den nästan fysiska ruschen när jag ser samband som ingen annan sett, glimtarna av den där känslan av att förstå hur världen hänger samman. […] Förmågan att snabbt sätta mig in i ett nytt område har gjort att jag fått ett yrkesliv där jag kunnat arbeta mig åt olika saker (skådespelarutbildning – fotograf – journalist – formgivare – VD – programmerare – lärare – författare – managementkonsult).”
“Jag känner att jag får gjort väldigt mycket på en dag. […] Jag har ofta en plan A, B och C i många situationer utan att jag tänker på det och är därför ofta förberedd.”
“Det var inte förrän jag fick det på pränt som jag förstod att jag faktiskt hade en superkraft. […] Jag tror också för mig att det hänger ihop med en kreativitet, förmågan att fantisera vitt och brett och uttrycka det på olika sätt.”
Det negativa – frustration och kommunikationskrockar
“Jag märkte med tiden att min förmåga att hålla flera olika alternativa lösningar i huvudet och arbeta på dem parallellt inte delades av andra och att jag bara förvirrade dem. Så det har jag fått lära mig att tona ner.”
“Det negativa är väl att ofta behöva vänta på att andra ska hinna ifatt när man har en gemensam plan. Man vill komma igång men måste vänta in de andra för att inte verka för burdus eller köra över någon […].”
“Det mest negativa för mig är nog överlappet i symptom mellan hög intelligens och vissa typer av NPF, t.ex. ADHD och autism. Jag har ganska många symptom men har fått dem avfärdade med att de beror på intelligensen.”
Fördomar och reaktioner
“En annan fördom jag stött på är att smarta människor måste tycka samma som en själv, att det hänger ihop med åsikt.”
“En fördom jag har stött på i jobbsammanhang är att rekryterare har en lite avvaktande inställning till högintelligenta för de har en oro att högintelligenta har svårt att samarbeta, men det är ju två helt separata förmågor som bör bedömas var för sig.”
“Såklart är vissa fördomsfulla och frågar typ ‘löser ni världsproblem eller pratar ni mest om hur bra ni är?’. När jag då svarar att vi inte gör varken det ena eller det andra utan mest spelar spel och känner oss bekväma i sällskap av andra som är lika konstiga som en själv så brukar fördomarna bytas mot nyfikenhet.”
Gemenskapen – mer än bara IQ
“Jag är inte någon särskilt social person. Men jag uppskattar mycket Mensa-träffarna (speciellt filosofi-träffarna här i Syd) där jag känner mig hemma och tycker mycket om samtalen med människorna där.”
“Det var en sån Aha-upplevelse och mötena med andra mensaner gav en känsla av att ha hittat hem.”
“Mitt medlemskap i Mensa är en påminnelse för mig själv att jag faktiskt är intelligent, oavsett hur människor bemöter mig.”
“Att få vara medlem i Mensa och delta i den gemenskap som finns med så många blandade och lärorika samtal är en livsförmån.”