Särskild begåvning hos barn
– kännetecken, behov, möjliga problem, testning
Särskild begåvning, eller särbegåvning, definieras på flera olika sätt i litteraturen. Vi ser de två begreppen som helt synonyma och använder primärt begreppet särskild begåvning i enlighet med Skolverkets stödmaterial. Vissa definitioner är mer fantasirika än andra och syftar ibland till att ge en målande beskrivning snarare än att vara en exakt definition. Andra benämningar som förekommer är hög begåvning, extrem begåvning, etc. Inom GCP arbetar vi främst utifrån definitionen att de särskilt begåvade är de fem procenten med högst IQ, percentil 95. Fördelen med att använda IQ är att det är det mått på intelligens som nästan uteslutande används inom forskningen. Att kunna definiera ett urval inom forskningen som kan återskapas är viktigt för att en studie ska bli trovärdig. Det kan vara värt att notera att det finns flera olika skalor för IQ där Wechsler är den vanligaste. Det som skiljer mellan olika skalor är vilken standardavvikelse som använts för normalfördelningen.
Även om det naturligtvis finns stora individuella skillnader inom gruppen, finns det ändå gemensamma drag som är vanligare förekommande än i befolkningen i stort. Med det följer även att särskilt begåvade har delvis andra möjligheter och behov. För att kunna stötta och utveckla särskilt begåvade barn och elever gäller det att kunna identifiera dem. Det är helt avgörande. Samtidigt är det inte rimligt och inte heller önskvärt att försöka mäta IQ i alla situationer. Då är det istället värdefullt att kunna känna igen barn och elever utifrån beteenden och vissa generella särdrag och kännetecken.
Testning
Ofta kommer frågan om begåvningstestning upp i eller inför skolan eller förskolan och då kan skolpsykologen vara rätt resurs för att komma till testning. För barn brukar en rad olika tester utföras för att ge en bild av deras utveckling på olika områden. Eftersom barn utvecklas så snabbt och olika på många områden kan det ibland vara bra att göra om testningen efter några år.
Som vi ser det är det dock inte alltid nödvändigt att testa sig/den unga: tänk först efter vad testningen syftar till i just ert fall.
Andra resurser för diskussion kring och genomförande av testning kan vara Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen i ditt landsting/region och du kan också söka en psykolog på www.psykologiguiden.se.
För att ta del av verksamheten som GCP i Sverige driver krävs exempelvis inget test eftersom vi i huvudsak arbetar för att sprida information om särskild begåvning, för att i förlängningen kunna hjälpa så många som möjligt.
För att bli medlem i föreningen Mensa behövs dock ett tillräckligt högt resultat på ett övervakat IQ-test – för att anmäla dig till ett av Mensas övervakade test se mer här.
Mensas ordinarie bokningsbara test är enbart för personer över 18 år. Mensa Sverige håller även speciella testtillfällen för 14-17-åringar.
Kännetecken för särskild begåvning
För att räknas som särskilt begåvad behöver du/ditt barn/din elev inte vara utpräglad i alla dessa drag men kommer sannolikt omfatta flera av nedanstående kännetecken.
Ett särskilt begåvat barn utmärker sig oftast i yngre år genom att:
- Vara medveten och uppmärksam.
- Tänka och resonera abstrakt.
- Ha hög aktivitetsnivå.
- I vissa fall klart mindre sömnbehov.
- Vara extremt nyfiken och visa en nästan omåttlig lust på att lära sig nytt, att förstå sin omvärld.
- Lära sig nya saker snabbt.
- Vara känslosam och ha svårt att ta kritik.
- Visa tydliga drag av perfektionism.
- Visa intresse för intellektuella utmaningar, t.ex. pussel, tal och labyrinter.
Särskilt begåvade barn i skolåldern kännetecknas ofta av att de:
- Har en större förmåga än sina jämnåriga att ta till sig ny kunskap, komma ihåg kunskap och bearbeta information snabbt.
- Ibland är negativa till skolan, oftast uttråkade då de sällan får möjlighet till utlopp för sin begåvning. Detta skapar i sin tur rastlöshet vilket kan ge ett aggressivt beteende, eller omvänt ett passivt avståndstagande från skolan där barnet börjar dagdrömma och bli uppslukad av en inre värld.
- Visar prov på mycket stor koncentrationsförmåga inom självvalda aktiviteter.
- Är öppna på andra sätt för inlärning.
- Är duktiga på att tala men dåliga på att skriva.
- Söker sig ofta till äldre personer.
- Har ibland dåliga relationer till kamrater och lärare.
- Är extremt vetgiriga vilket kan leda till att deras frågor uppfattas som provocerande.
- Ser lösningar som ingen annan ser.
- Vill förstå orsak-verkan.
- Kan vara så uppslukade av tankar att man måste fysiskt röra vid dem för att få kontakt.
- Har en högt utvecklad känsla för rättvisa vilket kan ge problem i förhållandet med kamrater.
- Kan ha mycket svårt att släppa en aktivitet för att gå vidare till nästa. Önskar gå till botten med allt. Avbrott kan orsaka stor frustration.
- Har svårt att arbeta med lätta ämnen men trivs med komplexitet.
Lärare – ta reda på om du har särskilt begåvade barn i din klass
Tecken på understimulans som lärare lägger märke till kan t.ex. vara:
- Prestationer under genomsnittet i klassen baserat på dålig motivation.
- En ovanligt god förståelse för ämnet när barnet är motiverat.
- Försök att undgå nya aktiviteter (för att på så sätt undgå en möjligen icke-perfekt lösning).
- Ett obehag att vara del av en grupp.
- Ett beteende baserat på osäkerhet, tillbakadragenhet.
- Motvilja för prov.
- Ingen ambition för eller inga klara framtidsmål eller ingen ”karriärväg”.
Särskilt begåvades behov – hur möter man dem?
Kännetecknen medför att gruppen ofta har andra behov än majoriteten av alla barn. Dessa behöver omgivningen möta, vare sig det är hemma i familjen eller i skolan. Även inom gruppen finns som tidigare påpekat variation, men följande, som kan kallas för “Pedagogens ABC”, är viktigt:
Identifikation – Steg ett för alla åtgärder för ett särskilt begåvat barn är naturligtvis att nyckelpersoner identifierar det som särskilt begåvat. En identifiering med efterföljande dialog med barnet och föräldrarna, är en förutsättning för att skolgången ska kunna anpassas för att bli så bra som möjligt. Det är också mycket givande för särskilt begåvadebarn att umgås med andra särskilt begåvade barn, både socialt och i undervisningssituationer.
Acceleration – Inlärningen sker ofta smycket snabbare för särskilt begåvade barn och de behöver inte repetera materialet i lika hög grad som andra barn. Testa barnets kunskapsnivå och anpassa materialet samt undervisningstakten därefter. Lämna det inte ensamt med materialet – särskilt begåvade barn behöver lika mycket stöd och undervisning som andra barn, men på sina villkor.
Berikning – Låt barnet studera saker som faller utanför läroplanen eller som spänner tvärs över flera ämnen. Ha extra/fördjupande material lätt tillgängligt i klassrummet.
Coachning/mentorskap – Ibland räcker inte en lärares kunskaper. För att få bättre möjlighet att utveckla sina tankar och intressen inom skolan men delvis utanför klassrummets ramar kan det vara bra om skolan kan bistå eleven med en vuxen person som kan lyssna på elevens funderingar. Mentorn behöver inte nödvändigtvis vara specialist i det eleven är intresserad av men behöver vara intresserad av elevens utveckling och kunna lyssna och uppmuntra på ett stödjande sätt. Mentorn kan också fungera som ämnesspecifik mentor om hon eller han har möjlighet att ge mer konkreta utmaningar inom elevens intresseområde.
Det kan också vara aktuellt med mentorer utanför elevens skola, till exempel från ett närliggande universitet eller högskola. Mensa Sverige och GCP har en viss mentorsverksamhet, kontakta GCP för mer information.
Möjliga problem – om inget görs
Särskilt begåvade barn som inte blir upptäckta och inte får den stimulans och det stöd de behöver blir ofta understimulerade, uttråkade och känner att ingen förstår dem. Det i sin tur kan leda till bland annat:
- Underprestation
- Dålig studieteknik, bristande studievana vilket kan bli ett problem vid högre studier
- Självvald isolering
- Mobbing
- Försämrad självkänsla
- Utåtagerande beteende
- Depression
Föräldrar – tecken på att ditt barn är särskilt begåvat
Föräldrar kan vara uppmärksamma på:
- Tecken på att barnet känner sig avvisat av sin familj och går omkring med en känsla av att inte leva upp till föräldrarnas förväntningar.
- Visar en stark misstro mot auktoriteter och kanske även en misstro till alla vuxna.
- Motstånd mot föräldrarnas inflytande och en egen orubblig tro på sin egen rätt, vilket kan visa sig genom att de anser att deras egna intressen och rättigheter står över allt annat.
- Olika uttryck av att vara ett offer för omständigheterna.
- Depressiv hållning till livet – kanske upplever att det är inte värt att leva.
Vanligt förekommande frågor, med svar
Fråga: Hur tar jag reda på om mitt barn är särskilt begåvat?
Timmy tipsar:
Studier visar att föräldrar är väldigt bra på att bedöma om deras barn är särbegåvade eller inte om de får veta vad de ska titta efter. Ett center i USA har tagit fram ett antal frågor som hjälper föräldrar att få en indikation på om ett barn är särbegåvat. Du hittar testet hos Gifted Development center.
I övrigt är det upp till en psykolog att utifrån en begåvningsutredning avgöra ett barns begåvningsnivå. För barn i åldern 2-6 år kallas det för WPPSI, i åldern 7-16 kallas det för WISC, och från 16 år och uppåt kallas det för WAIS. Dessa utredningar och tester mäter mycket mer än vad ett ensamt IQ-test mäter. Har ditt barn fyllt 14 år kan ni boka ett test som utförs av Mensa Sverige. Läs mer om ungdomstestning inom Mensa Sverige här.
Fråga: Mitt barn är särbegåvat, vad kan jag göra för att hjälpa hen?
Björn svarar:
Mitt tips är att ni läser på om särskild begåvning och lär er så mycket ni kan. Det finns många böcker i ämnet och två att rekommendera i början är Mona Liljedahls bok från 2018 Särskilt begåvade elever och Linda K.Silverman Särskilt begåvade barn. Den första är skriven för pedagoger och föräldrar i den svenska skolan och den andra är lite mer avancerad och mer för amerikanska förhållanden men den finns översatt till svenska och beskriver forskningen mer på djupet. Det finns även flera webbsidor om särskild begåvning. Förutom Mensa Sveriges sida om GCP så är webbplatsen Särskilt begåvade barn också en bra start. Det finns också en hel del material på YouTube med inspelningar från olika föreläsningar som till exempel från Brainchild. Besök även portalen som handlar om särbegåvning. Ett ytterligare tips är att leta upp olika nätverk kring särbegåvning, se nästa fråga.
Fråga: Finns det några nätverk kring särbegåvning, antingen för mig som förälder eller direkt för mitt barn?
Jenny svarar:
Det gör det! GCP har ett stort nätverk för föräldrar, i form av en Facebook-grupp. För att bli medlem behöver du hitta gruppen “Mensa GCP Sverige” och svara utförligt på frågorna där – vem du är, lite bakgrundshistoria, varför du vill gå med, etc. Innehållet är inte synligt för utomstående och där kan du komma i kontakt med andra familjer i liknande situationer, få tips och råd, höra om andra grupper och event, anordna egna träffar, etc.
Fråga: Jaha, för mig som arbetar inom skola då, finns det ett nätverk för oss?
Timmy tipsar:
Jajjemen! Du hittar gruppen här, och svara gärna på frågan du ställs så kan vi smidigare acceptera dig.
Fråga: Jag arbetar för en skola och vi skulle vilja ha en föreläsning av er. När kan ni komma?
Björn svarar:
Skicka oss ett mejl på gcp-ansvarig@mensa.se och kom med förslag på tider/dagar som skulle passa er. Skriv var skolan ligger och vad den heter!
Fel diagnos?
Ytterligare ett problem som kan förekomma när info om begreppet inte är så känt, är att särskilt begåvade barn kan bli feldiagnosticerade med tillstånd de inte har. Det kan vara värt att poängtera:
- ”Särskild begåvning” är inte en diagnos
- Särbegåvade barn har inte psykiska diagnoser i högre grad än andra barn
- Brist på stimulans eller andra miljöproblem kan ge problem
Diagnoser förekommer även hos begåvade barn, precis som hos andra barn – begåvningen kan dölja en diagnos och en diagnos kan dölja begåvningen. Detta kallas för 2E, Twice Exceptional, och specialpedagogen Pia Rehn Bergander är väldigt kunnig inom ämnet. Läs mer om Pia och Twice Exceptional.